Till startsida
Göteborgs universitet
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

APRIL 2017

FRÅGA 1

FRÅGA:
Min son har en diagnos för generell språkstörning (impressiv och expressiv), diagnosen fick han egentligen för sent, vid 23 års åldern, därför att vi inte hade någon kännedom om språkstörning. Men han verkar också ha någon annan typ av funktionsnedsättning då han har svårt att hantera pengar, svårt att komma ihåg saker, tappar saker hela tiden, glömmer instruktioner, har inte en normal tidsuppfattning, har svårt för teoretiskt och abstrakt tänkande, är omogen för sin ålder...

Han var negativt inställd till hela idéen att det var något ”fel” med honom och diagnosen var början på en nedåtgående spiral för honom psykiskt och emotionellt. Han är arg över hela diagnosen och försöker hitta alla möjliga konstiga förklaringar till varför han är annorlunda. Dessutom har han hamnat i fel sällskap vid flera tillfällen då de andra ”vanliga” i hans ålder inte ville prata med honom och då han alltså upplevt utanförskap och oförståelse från personer omkring honom, han har blivit hånad som efterbliven samt blivit utnyttjad av de som ser ett lätt byte. I samma veva började han använda cannabis, i tonåren, som jag tror bara har förvärrat allt, och han vägrar ge upp detta. Dessutom är hans förståelse för omvärlden, hans nivå av kunskap grovt underutvecklad och det är nästintill omöjligt att prata vett med honom, och han är osamarbetsvillig.

Vid de tillfällen som vi har kunnat få honom att berätta lite så kommer det fram hur sårad han är över hur andra har behandlat honom, hur han försöker hela sin själ på egen hand, fast vi tycker att han blir bara mer deprimerad och han har även börjat uppföra sig konstigt i sina rörelser och i blicken. Han får jättekonstiga idéer om sig själv, och hur man ser i människors ögon och rörelser vad de tänker. Han försöker använda blicken och rörelser för att förstå saker men han ser bara galen ut. Han har börjat dra handen genom håret och göra konstiga ögonrörelser som om han har ont i ögonen. Men han säger att han bara försöker hitta lugnet eller någonting sånt. Dessa saker har börjat bara inom det senaste året; efter diagnosen, och ett par till tillfällen där han blivit utstött, samt 2 dödsfall av närstående till honom i familjen.

Han har varit hos en läkare som föreslog antidepressiva (!) och att han pratar med psykiatrin, vilket han sa bestämt nej till.

När jag söker efter stöd och hjälp för de med språkstörning i vuxenåldern så hittar jag ingenting. All forskning och stöd är riktad mot barn och det enda man får läsa om är hur dåligt det brukar gå för vuxna med språkstörning i arbetslivet, relationer osv. – en ganska mörk bild. Och det ser ut att gå den vägen för honom trots hela familjens insats till att hjälpa honom. Han blir nästan aggressiv om man pratar om psykiatriker eller att han behöver hjälp. Och jag är rädd för vad som håller på att hända.
Det är svårt att hitta hjälp då de flesta har inte kunskap om språkstörning och vad det innebär. Han är på Samhall och arbetstränar nu och inte ens de förstår riktigt. De andra arbetarna där är lite rädda för honom då han uppför sig konstigt. Han behöver hjälp först och främst med att hantera sina psykiska/emotionella bekymmer -men sedan för att acceptera och hantera sin funktionsnedsättning. Finns det någonstans vi kan vända oss till, någon terapeut som har kunskap om språkstörning? Någon forskning han kan ta del av? Har ni något råd? Jag undrar över EMDR, eller EFT, där samtal inte är centralt, för att hjälpa med det psykiska och emotionella? Men sedan, var kan han få hjälp med språkstörningen och utveckling?

SVAR:
Du beskriver att din vuxne son har flera symtom utöver sin språkstörning. Det är allvarligt att han började med cannabis i tonåren, och det är oklart om han fortfarande använder det. I så fall kan flera av hans symtom förklaras av ett missbruk. Du beskriver också ”blivit utnyttjad av de som ser ett lätt byte”, vilket är oroväckande. Det är angeläget att utreda din sons begåvning med tanke på alla svårigheter har uppvisar. Om detta inte redan är gjort kanske Samhall har kontakt med en psykolog som kan göra en bedömning av hans begåvning. Många personer med olika svårigheter har ofta en ojämn begåvning, dvs man har både styrkor och svagheter. Detta gör att omgivningen har svårt att förstå sig på personen; han eller hon kan ibland te sig mycket omogen, men inom andra områden vara mycket duktig.

ELISABET WENTZ


FRÅGA 2

FRÅGA:
Jag undrar om det alltid finns ärftlighet när man drabbas av autism eller om man kan få det utan ärftliga komponenter? Min dotter har diagnosen ASD nivå 1.

SVAR:
Man bedömer att 70-90 % av orsaken till autism har med genetik att göra, men det finns även andra orsaker till autism t ex att man är mycket förtidigt född, skador under graviditeten (t ex röda hundinfektion, vissa mediciner) infektioner i anslutning till födseln, syrebrist i anslutning till förlossningen, hjärninflammation tidigt i livet.

ELISABET WENTZ


FRÅGA 3

FRÅGA:
Min son är född i juli 2012. Vid fyra veckors ålder upptäcktes hydrocefalus och en ventrikulocisternostomi genomfördes. Denna misslyckades och han fick shunt vid åtta veckors ålder. Den shunten krånglade mycket och han har oftast varit övershuntad. Han har då kräkts och blivit slö. Han har opererats många gånger, jag minns inte längre hur många, men i augusti 2015 opererade man in en antisiphon för att hjälpa till att reglera trycket. Detta resulterade i en shuntinfektion med efterföljande meningit och vi var inlagda i två månader. X var tidvis riktigt illa däran och hade större delen av tiden ett ventrikeldrän. Till slut fick han en annan sorts shunt i november 2015, och den har hittills funkat ganska bra.

Fram till denna sjukhusvistelse var han sen i sin utveckling, men inte bortom vad man klassar som normalt. När vi skrevs ut kunde han knappt gå men efter några månader verkade han vara ok igen. Jag bad ändå att få träffa neurolog, och i och med att hans tal var så sent (han pratade en del men någon djupare förståelse tycktes inte finnas) fick vi även träffa psykolog och logoped. Deras diagnos löd: pragmatisk språkstörning. De kunde dock inte uttala sig om eventuella andra diagnoser, då X inte klarar att ta instruktioner för att genomföra testerna. Någon hjälp eller träning för språkstörningen fick vi inte. I november 2016 fick han vad som senare konstaterats vara ett Grand mal-anfall. Han kräktes, var okontaktbar och kunde inte riktigt stå. Halva ansiktet hängde som vid stroke. Han hämtade sig inte någorlunda förrän nästa dag, då det med EEG konstaterades att han har epilepsi. Medicinering (Orfiril) inleddes och efter ca en månad började han få små anfall och absenser varje dag (innan dess inget). De trappade upp medicinen men det blev bara värre. Han var personlighetsförändrad. Jag försökte få tid till neurolog men fick vänta två månader, till februari 2017. Nu håller vi på och trappar ut Orfirilen och sätter in Keppra. De första dagarna mådde han så bra och det var längesen jag var så lycklig. Det kändes som jag fick min son tillbaka! Sen blev det bara värre. Nu har han fler och större anfall än innan, han ramlar många gånger om dagen, hans personlighet har "försvunnit" igen. Han verkar mer och mer autistisk i mina ögon. När jag ser tillbaka i efterhand kan jag tänka mig att han alltid haft autistiska drag. Jag har velat få det utrett men psykologen säger att det inte går pga hans språkstörning. Men nu är det ju värre än nånsin. Innan var han som andra barn men jag upplevde att han låg ca ett år efter sina jämnåriga när det gäller talet. Nu svarar han bara ibland på tilltal. Andra gånger kan han gråta och säga att han inte vill svara eller helt enkelt ignorera. Det går att kommunicera praktiska saker som "vill du ha en macka?", "kan du ta på dig mössan?" Men om man frågar tex vad han gjort på dagis så kan han svara med något citat från barnprogram, ge mig en räkneuppgift eller rabbla påhittade ord. Han har börjat prata extremt högt och mycket tydligt och artikulativt. Han kan läsa men ser bara på orden, är inte intresserad av innebörden. Han är också intresserad av andra språk och vill just nu bara titta på ett engelskt barnprogram om bokstäver om och om igen. Han tar inga initiativ till något, leker inga låtsaslekar och är inte intresserad av att leka med jämnåriga barn. Han kan dock prata och busa med sin lillasyster (7 mån) och små barn i ettårsåldern på dagis. Han gillar vuxna, och är bestämd att han vill krama vissa. Detta kan vara nån ytligt bekant som han inte träffat innan, medan han vägrar krama sin moster som stått honom nära hela hans liv. Han är OTROLIGT förvirrad och desorienterad. Jag känner inte igen den här pojken! Innan epilepsin var han sen i talet och hade lite kognitiva problem. Nu går han knappt att kommunicera med, det känns liksom inte som det finns någon person där inne längre. Det är otroligt knäckande när man saknar det barn man tidigare haft! Nu till mer konkreta frågor:

Kan det hänt något i hans hjärna vid Grand mal anfallet (vilket jag inte tror eftersom han var sig själv den första veckan på Orfirilen)?
Vad gör medicinerna med honom egentligen? Måste antiepileptika påverka personligheten så mycket? Keppra verkar inte funka bättre än Orfiril.
Vad skulle hända om vi inte medicinerade? Skulle han verkligen ha flera anfall? Han får just nu bara fler och större anfall ju mer vi medicinerar?
Vad gör epilepsin och medicinerna med hans hjärna? Kan han få tillbaka sin personlighet?
Kan autism uppstå som en konsekvens av många ingrepp i hjärnan eller lär han vara född med det om han har det?
Är det verkligen inte möjligt att utreda honom för autism pga hans språkstörning?
Om han är autistisk, vad finns det för möjligheter till behandling?

SVAR:
Du har många frågor och funderingar om din son. Till viss del blir svaren lite allmänna eftersom vi inte känner honom och kan ställa följdfrågor.

Han har en medfödd hydrocefalus, ett tecken till bakomliggande missbildning i centrala nervsystemet. Och det har varit en tuff resa med olika shuntproblem. Vi vet att det är vanligare med epilepsi och autism vid hydrocefalus, båda som tecken på bakomliggande störning i hjärnans funktioner. Det är viktigt att följa utvecklingen hos alla barn med någon form av avvikelse i hjärnan.

Det är osannolikt att ett epileptiskt anfall som du beskriver skulle ha gett bestående förändringar i hjärnan. Som du skriver var han som vanligt efteråt. Det är mer orsaken till själva epilepsianfallet som påverkar honom.
Epilepsimediciner verkar i nervsystemet. Som biverkan är det tyvärr inte ovanligt med påverkan på beteende och hur man mår. Keppra (levetiracetam) är en medicin som kan ge dessa biverkningar. Vid behandling av epilepsi är det inte säkert att man ”hittar rätt” i medicineringen direkt. Det kan behövas flera medicinbyten och om epilepsin är svårbehandlad kan effekten bli bättre genom att kombinera olika mediciner. Ibland kan medicinering få motsatt effekt, det vill säga anfallen ökar, framför allt om dosen höjs mycket. Vad som skulle hända utan medicin går inte att svara helt på, men han har en bakomliggande epilepsi som behöver behandlas.
Medicinering mot epilepsi stabiliserar generellt signalöverföringen så att felaktig elektrisk aktivitet inte sprider sig. Effekter på beteende försvinner när just den medicinen avslutas. Men hur han är utan mediciner nu behöver inte vara samma som innan eftersom han är ett barn som är under tillväxt och utveckling.

Orsaken till autism är inte klarlagd. Det beror på en avvikelse i hjärnans utveckling, vilket innebär att hjärnan fungerar annorlunda. Det är inte säkert att symtomen märks så tydligt under det första året utan kan bli tydligare med tiden. Olika ingrepp i hjärnan ger inte autism, men har hjärnan en ökad sårbarhet kan olika händelser göra att din sons utveckling inte blir så bra som den hade kunnat bli.
Du skriver att han fått diagnosen pragmatisk språkstörning, men vi har ingen information om den psykologiska bedömningen. Din beskrivning av honom ger misstanke om svårigheter inom socialt samspel och med den information som vi får ser jag inget hinder att genomföra en neuropsykiatrisk utredning med frågeställning autism. Det är till och med att rekommendera eftersom det är visat att det är vanligare med autism om man har en språkstörning.
Din fråga om behandling av autism kan kräva ett långt och omfattande svar, men vi ska försöka att ge ett kort och tydligt! Autism är ett varaktigt funktionshinder, där det finns många olika aspekter på behandling och beror på det enskilda barnets svårigheter. Det viktigaste är att identifiera dessa svårigheter och ge information och handledning till omgivningen och att skapa en förutsägbar miljö. Det finns ingen medicinering mot autism, men det går i vissa fall att medicinskt behandla delsymtom. Tidigt insatta åtgärder ger bättre effekt.

MAGNUS PÅHLMAN & GILL NILSSON


FRÅGA 4

FRÅGA:
Jag har frågor angående ODD/ADHD som jag tror att min 6-åriga pojke kanske har. Har försökt googla på nätet men tyvärr så är det inte så mycket litteratur eller kurser om ODD! Har ej fått någon diagnos fastställd men jag tycker mig känna igen en del av symtom för ODD.

SVAR:
Hej och tack för ditt mejl!
ODD är förkortning för engelskans "oppositional defiant disorder" och på svenska kallar man det för trotssyndrom. På Gillbergcentrums hemsida kan du läsa mer om trotssyndrom via följande länk:
http://gillbergcentre.gu.se/forskningsomraden/Diagnosgrupper,+metoder+och+vissa+pågående+studier+vid+GNC/trotssyndrom

ADHD betyder attention deficit hyperactivity disorder och är en psykiatrisk diagnos, där man har problem med koncentration och/eller överaktivitet (motorisk oro) och impulsivitet. På Gillbergcentrums hemsida kan du läsa mer om ADHD via följande länk:
http://gillbergcentre.gu.se/forskningsomraden/Diagnosgrupper,+metoder+och+vissa+pågående+studier+vid+GNC/adhd-och-sociala-beteendestörningar
Där kan du även se en filmsekvens med professor Christopher Gillberg som berättar om hur ADHD yttrar sig.

ELISABET WENTZ


 

Vi kommer att svara på fler av era frågor nästa månad!

Hälsningar från GNC:s forskare


 

 

 

Sidansvarig: Anna Spyrou|Sidan uppdaterades: 2017-05-02
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?