Till startsida
Göteborgs universitet
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Ångest och depression hos ungdomar med ADHD och autism

 
 

Denna gång handlar Forskarhörnan om Ångest och depression hos ungdomar med ADHD och autism. Maria Davidson är legitimerad psykolog och doktorand på GNC. Maria arbetar kliniskt inom barn- och ungdomspsykiatrin, huvudsakligen med utredningar av barn med neuropsykiatriska tillstånd. Hennes doktorandprojekt har titeln ”Föräldrastress och traumatiska livshändelser hos familjer med barn som utreds för neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.

 Kan du ge lite bakgrund till hur den här studien kom till (vilka frågeställningar låg bakom, vad ville ni veta mer om och varför)?

- Tidigare forskning har visat att ungdomar med ADHD eller ASD har en förhöjd risk för ångest eller depression. Den här studien har sin utgångspunkt i vikten av att identifiera detta i de kliniska verksamheter som träffar ungdomarna. Det är ett vanligt kliniskt dilemma huruvida närvaron av ångest och depression påverkar den neuropsykologiska utredningen, och huruvida neuropsykiatriska diagnoser kan ställas vid närvaron av oro och nedstämdhet.

- Studiens syfte var att i en grupp ungdomar med ADHD eller ASD undersöka korrelationen mellan egenrapporterad och föräldrarapporterad ångest eller depression. Vi ville också undersöka korrelationen mellan ångest och depression med adaptiv funktion och prestation på ett test som mäter uppmärksamhet, aktivitet och impulsivitet.
 

En utgångspunkt för studien är den förhöjda risken för ångest och depression vid ADHD och ASD. Kan du säga något om orsakerna bakom samsjukligheten härvidlag?

 

- Tidigare forskning har föreslagit flera möjliga orsaker till denna samsjuklighet, exempelvis genetiskt inflytande, temperament och familjepåverkan. Man kan också tänka att ungdomar med ADHD eller ASD på grund av sina neuropsykiatriska symtom möter svåra situationer varje dag, vilket kan leda till rädslor, undvikanden eller andra ångestfyllda eller depressiva beteenden. Bristande anpassningar i skolan och överkrav är exempel på sådana situationer som i längden kan leda till att individerna i fråga mår sämre.

- Ytterligare en förklaring till den höga samsjukligheten är att det finns en överlappning i symtombild. Både vid ADHD och ångest eller depression förekommer rastlöshet, irritabilitet och koncentrationssvårigheter. På samma sätt kan symtom på ångest vara svåra att skilja från symtom på ASD, exempelvis med avseende på social oro eller repetitiva beteenden som kan förekomma vid både ångesttillstånd och ASD.
 

Kan du berätta lite om hur ni gick till väga? Varför jämförde ni korrelationen mellan föräldraskattning och självskattning av ångest och depression och varför är båda dessa metoder viktiga vid insamling av underlag?

 

 - 65 ungdomar med diagnoserna ADHD eller autism deltog i studien genom att tillsammans med sina föräldrar fylla i olika skattningsformulär. Ungdomarna fick svara på frågor om hur de mådde i olika avseenden genom att fylla i Becks Ungdomsskalor. På motsvarande sätt fick föräldern skatta barnets tillstånd genom att fylla i formuläret 5-15. Alla ungdomarna i gruppen fick även genomföra ett datoriserat uppmärksamhetstest som mäter kardinalsymtomen vid ADHD: uppmärksamhet, aktivitet och impulsivitet.

- Ungdomar med neuropsykiatriska funktionstillstånd (NPF) kan ha svårigheter att reflektera över sitt tillstånd och svårare att verbalt uttrycka sina känslor, vilket medför att frågor om psykiska symtom kan vara svåra att svara på.

- När man möts av motsägelsefull information finns en risk att man antar att en av källorna är mer korrekt än den andra, vilket kan innebära att information från föräldrar anses vara mer tillförlitlig än information från barnet. Om en ungdom har svårt att förmedla sorg, ångest eller hopplöshet hänger bedömningen mer på observerbara symtom, exempelvis rastlöshet, tårar eller apati – varför båda källor är av stor vikt i bedömning av barnets symtom.

Vad fann ni/vilka var studiens viktigaste resultat?

 

- Ungdomarnas självskattning visade att ungefär 50 % av gruppen upplevde förhöjda symtom på ångest eller depression jämfört med instrumentets normer. Vi fann inga signifikanta skillnader mellan flickor och pojkar, och inte heller mellan grupperna av ungdomar med ADHD eller ASD.

- När vi undersökte korrelationerna mellan barnets självskattning och förälderns skattning fann vi svaga positiva korrelationer. Att korrelationerna är svaga kan i detta sammanhang ha flera olika orsaker. Ungdomar med NPF kan ha svårt att uttrycka känslor, eller uttrycker kanske sina känslor på ett annat sätt, varför det instrument vi använt kanske inte fångar hur ungdomen mår. Man kan även tänka sig att vissa barn eller föräldrar konsekvent över- eller underskattar barnets symtom. Föräldrar med hög ångest kanske lättare märker ångest hos sitt barn? Korrelationerna i vår studie är svaga, men intressant nog har en tidigare metaanalys (Stratis & Levavalier, 2015) funnit i princip samma korrelation mellan föräldrar och typiskt utvecklade barn. Föräldrarna i vår studie hade alltså ungefär lika dålig koll som föräldrar i allmänhet.

- I studiens sista del, gällande prestation på test som mäter kardinalsymtomen vid ADHD, fann vi inga samband mellan barnets tillstånd och resultatet på testet. Tidigare forskning på området har varit tvetydig, men våra resultat talar för att ångest eller depression inte påverkar dessa förmågor. Vi fann dock en korrelation: i en subgrupp med ungdomar med ADHD som vid testets genomförande medicinerade för detta fann vi att de barn som också hade ångest eller depression rörde sig mer. Det finns forskning som visar att barn med ångest eller depression har en mindre effekt av centralstimulantia, men det finns även forskning som visar på motsatsen och därför drar vi inga slutsatser av detta fynd.
 

Vilken betydelse har resultaten i praktiken och därmed för kliniskt arbete?

 

- Som kliniker behöver man vara medveten om den höga prevalensen av ångest och depression hos barn och ungdomar med ADHD eller ASD, såväl under bedömning, som utredning och behandling. Studien visar även att självrapport ger viktig information om barnets subjektiva upplevelser, något som man inte kan få genom att endast fråga föräldern. Föräldern kan däremot ge en mer objektiv bild än barnet själv. När man bedömer barn och ungdomars psykiska tillstånd och välmående behöver man därför använda flera informanter, eftersom alla källor kan ge olika – men lika viktig – information. Ångest och depression verkar inte heller påverka resultatet på test som mäter uppmärksamhet, aktivitet och impulsivitet, vilket innebär att närvaron av ångest eller depression inte hindrar utredning av ADHD.

Vilken betydelse har resultaten ur forskningssynpunkt?

 

- Många studier förutsätter, precis som denna, att psykometriska instrument som är framtagna för barn utan NPF är generaliserbara för ungdomar med ADHD eller ASD. Man vet dock inte om NPF påverkar instrumentets reliabilitet och validitet, varför man behöver fundera på hur man bäst mäter symtom på olika psykiska tillstånd och nivåer av välmående hos barn och ungdomar med NPF. Med de svårigheter den primära diagnosen medför behövs kanske anpassade instrument för att fånga in just barnets subjektiva upplevelse. Ångesten kanske ser ut på ett annat sätt, och kan därmed behöva bedömas och bemötas på ett annat sätt?

- Det vore intressant att forska vidare på hur olika symtom på psykisk ohälsa manifesterar sig hos barn och ungdomar med NPF, liksom att undersöka vilka behandlingsmetoder som är mest behjälpliga för barnet.
 

Och så en avslutande fråga om ditt forskningsintresse och din fortsatta forskning: Hur väcktes ditt intresse för forskning och de här specifika forskningsfrågorna? Vad ägnar du dig åt just nu och framöver forskningsmässigt?

 

 - Mitt forskningsintresse väcktes redan under studietiden, då jag tydligt fick se hur mycket det gynnar det kliniska arbetet att även engagera sig i forskning. Forskningen har hjälpt mig att bredda min kliniska blick och tänka ”både och” istället för ”antingen eller”. Som den här studien visar behöver man inte tänka att det antingen ska vara ångest eller ADHD, eller depression eller autism, utan att det i många fall är både och.

- Framöver ägnar jag mig främst åt mitt doktorandprojekt ”Föräldrastress och traumatiska livshändelser hos familjer med barn som utreds för neuropsykiatriska funktionsnedsättningar”. Vi undersöker förekomst av föräldrastress och utsatthet för traumatiska upplevelser hos barnpsykiatriska patienter och deras föräldrar, samt sambandet mellan föräldrarnas egna erfarenheter av uppfostringsmetoder och det förhållningssätt de själva har i sitt föräldraskap. Kliniskt finns ett stort behov av fördjupad kunskap om föräldraskap, föräldrastress och utsatthet för traumatiska livshändelser i familjer med barn med NPF. Tidigare forskning har visat kopplingar mellan upplevelse av traumatiska livshändelser och psykisk såväl som fysisk ohälsa, och det är av stor vikt att upptäcka de barn och föräldrar som far illa för att sätta in rätt stödinsatser. Studien kommer vara en av de första på området som inte exkluderar barn med NPF och har som mål att samla information för utredning och utformande av stödinsatser för såväl barn som föräldrar.

Foto: Maria Davidson av BePe Foto AB

         Portrait of a boy who is not in good spirits: Shutterstock

Av Nanna Gillberg

 

Sidansvarig: Anna Spyrou|Sidan uppdaterades: 2018-02-21
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?